Föll för tjatet om Jean Banan.
Publicerat: 2012-02-20 kl. 10:21:36 i Barnen
Men vad gör man inte för sportlovslediga ungar när inte pulkaåkning finns att tillgå?
Så. Idag lämnar vi kampen om bästa tvplatsen i soffan och syskonbråk. Idag är vi kompisar. Flanerar på stan. Käkar hamburgare. Popcorn. Slår oss ner i var sin biofåtölj och ser på Kikki och Sean. En massa trevligt görande
en sportlovsmåndag helt enkelt.
Kram C
Tummen upp!
Publicerat: 2012-02-15 kl. 22:21:09 i Barnen
Det har varit en lång dag i sjukhusmiljö. Lång väntetid på grund av förseningar. Operationsförberedelser. Läkarsamtal. Lite nervositet. Vi har fnittrat loss och hållt väntan stången med diverse alldeles för gamla tidningsblaskor.
Till slut var det dotterns tur och jag iklädde mig skyddskläderna som krävdes för att följa med in i operationssalen där jag fick stanna tills sista narkosandetaget. Jobbigt det där. Barnets ålder spelar inte så stor roll. Det är lika tungt att se sitt barn ligga där på operationsbordet när man går ut genom svängdörren och lämnar sin unge åt ödet. Det är då jag börjar gråta och vill byta plats. Hoppa in. Inte gå och dricka kaffe på sjukhuscafet.
Men allt gick bra. Sjukhuspersonalen var fantastisk och sent omsider landade vi trötta hemma. Jag av sjukhuslukt och anspänningar. Hon av detsamma påfyllt av smärtstillande medel och ihållande narkos.
Nu: En kopp the. Belgisk choklad. En önskan om en lugn natt.
Tack för alla lyckobringande hälsningar!
Tack till mama C som på kort varsel tog hand om Lillan.
Kram C
Belgian dark chocolate och ett skadat knä.
Publicerat: 2012-02-15 kl. 09:19:36 i Barnen
Fått i går av finaste tonårsdottern!
Samma dotter som jag idag kör ner till Trelleborg för operation. Inget allvarligt men ändå lite nervöst. Samtidigt skönt att idrottsskadan, knät blir åtgärdat och förhoppningsvis leder till att hon ska kunna röra sig någorlunda obehindrat igen.
Nu: Kaffe och förberedelse inför färden. Håller tummarna för att jag hittar vägen. Trelleborg. Sjukhuset. Rätt avdelning. Att jag kan vara lugn och fin och det stöd som dottern lär behöva. Inte komma försent.
Kram C
Innan råttorna invaderar.
Publicerat: 2012-02-05 kl. 23:00:33 i Barnen
Jag viker tvätt i sen kvällen och plötsligt kommer jag på det!!
Hur jag ska få tonåringen att städa sitt rum innan råttorna invaderar. Eller snarare, hur jag ska kunna frilägga något slags space för att komma till med dammsugaren.
Tjat har jag slutat med, då det ändå är verkningslöst. Eventuella hot (du kommer aldrig få någon fru! Din dator hänger löst eller Du får ingen månadspeng på denna sidan året) har utfärdats och en del har verkställts utan några som helst synbara resultat.
Sorry. Nu är det praktisk handling som råder. Jag har en plan...
Somnar i natt med ett finurligt leende. För att inte säga ett malligt förnöjt.
Kram C
När kostymen är för trång.
Publicerat: 2012-01-15 kl. 20:28:44 i Barnen
Det är mycket Lillan nu. Denna lilla sexåring som vill följa med sin mamma överallt.
Till tvättstugan. Förrrådet. Affären. I sängen.
Inte vara ensam eller med någon annan kär person heller för den delen. Bara mamma.
En rådande gummibandsprincip. Ju längre ifrån desto mer drag.
Och mammakostymen känns lite obekväm. Bitvis. Skaver i sömmarna liksom.
Vill vara ifred. Se biofilmen klar utan avbrott för samtal. Kissa själv på toa. Sova själv i sängen.
Saker som för en tid sedan var självklara men nu...denna rädsla.
Fyra år sedan.
Jag känner mig smått vilsen i denna retardation. Jag omhuldar och puttar fram. Ömsom ditt.
Ömsom datt och jag tröstar mig i erfarenhetsbanken som säger att det går över. Såsmåningom.
Det är inte lätt att vara barn. Växa. Utvecklas, bli stor och ge sig ut i den skrämmande- stora- världen.
Dessutom gå igenom skilsmässa. Ha syskon som försvinner. Syskon som kommer. Ibland pappa. Ofta mamma.
Moderskärleken är inte enkel den heller.
Inte vara för krävande. För mycket. Eller för egoistisk i sin strävan att se till sina egna behov.
En mamma förväntas finnas där. Just in case. Vara tillgänglig för ett tröstande ord och ha ett ledigt knä att krypa upp i. Lösa små vardagsproblem och någon att ringa till.
Och: Som vi älskar. Vi mammor. Tjatar. Gnatar. Förmanar. Älskar igen.
Nåja. Allting har sin tid. Jag gör mitt bästa och hoppas det håller.
Finns här. Forever. I min mammakostym.
Och är det någon som vill hitta på något kul, följer jag gärna med!!
Kram
C
Jäättesjuk!?
Publicerat: 2011-11-10 kl. 23:27:48 i Barnen
Samtalsämnet vid middagsbordet i kväll var onekligen
morgonens dråpligheter.
En sexåring som vägrade gå till skolan och med yviga gester
förklarade att hon var jääättesjuk. En halvstressad mamma
som inte ville missa viktiga mötet. En febersjuk tonårsson i sängen.
För att göra en lång historia kortare, beslöt den halvstressade men
tveksamma mamman att lita på den jääättesjuka sexåringen och
låta en något motvillig febersjuk tonårsson att passa
sin lillasyster fram till lunch. Allt för att inte missa det viktiga mötet.
Halvvägs till staden, en armlängd från mötet ringde en ilsken signal
i mammans mobil. En upprörd sjuk tonårsson krävde assistans
och en önskan om att bli fri den jääättesjuka lillasystern
som efter mammans uttåg krypt ner i tonårssonens säng för att få
en kram. Eller två. När den febrige kramovillige storebrodern inte ville detsamma
bestämde sig sexåringen för att tokhoppa i sängen och sedemera rymma!
Ut genom dörren, nerför lägenhetstrapporna ut i kylan.
En endast kalsongdressad febrig tonårsson fick jaga skrikande sexåring.
En tvåhundrafemtio meter lång jakt i höstmorgonen och tonårssonen fick nog.
Mamman vände hemåt. Tog den jääättesjuka sexåringen bestämt i hampan.
Körde henne till skolan. Och missade viktiga mötet.
Halleluja.
Härliga morgon.
Härliga ungar.
Kram
C
Ps. Glöm inte vara med i tävlingen om det fina MissDee halsbandet!
När tiden stannar.
Publicerat: 2011-09-23 kl. 21:36:29 i Barnen
Sen bloggning denna fredagskväll.
Idag har vi firat en nybliven elvaåring!
Elva år och jag kan inte fatta det. Kommer ihåg det som det var igår.
Minns kökssoffan på Mellanvångsplan 38, de gula tapeterna,
färgerna på löven som så smått börja falla, solen som strilade
in mellan persiennerna i förlossningssalen samtidigt som jag fick ett
svarthårigt litet knyte på armen och tiden som stannade.
Minns också tio dagar senare. Akuten. Neonatalavdelning. Krisläge.
Granduosa betastreptokocker och hjärnhinneinflammation
som gjorde att vi höll på att mista vår lille son.
Tiden som stannade igen.
Därför är jag extra glad och oerhört tacksam
att jag har en elvaåring vid köksbordet som mumsar
den beställda marängsvissen tillsammans med familjen.
Stort grattis till dig! Och till alla oss andra som får ha dig i vår närhet.
Love you!
Kram
C
Vill du så kan du!
Publicerat: 2011-09-15 kl. 23:28:11 i Barnen
Gör det ont? Blöder det? Hur lång tid tar det? Gör man båda på samma gång?
Snabba frågor krävde tålmodiga svar.
Äntligen skulle Lillans önskan om örhänge bli verklighet!
Stämningen i bilen var hög. Uppslupen. Förväntansfull.
Vid framkomsten, där framför köpdisken, när stora tanten visade sig kom tårarna.
Buuuhuuu!! Jag vill inte längre!! Jag vill heeem!
Mamman suckade. Storebror log: Vad var det jag sa?
Tio minuters lugnande samtal senare,
två blåfärgade blommor i öronsnibbarna rikare, var jag glad att
jag inte gav vika för tårarna. Att komma till skolan då en hel klass
kommer framspringande för att se på de omtalade hängena
tomörad hade inte stärkt den lilla.
Ibland måste man putta framåt. Ge råg i ryggen. Säga: Bit i hop. Vill du så kan du.
I alla fall om det är för en god önskande sak.
Och det var en lycklig Lillalulla, en vinnande tjej, som somnade gott i gårkväll.
Glad för de blå blommorna. Glad för att hon vågade.
I går packade jag kläder, täcken, nödvändigheter.
I dag sprider vi ut oss på olika håll.
Trevligheter väntar. Kompisboende och biokalas för en, kusinlek och mormorsmys
för en annan. FF för de tredja.
Själv tar jag mig över Hallandsåsen för vinsippning och gemytligt
Själv tar jag mig över Hallandsåsen för vinsippning och gemytligt
umgänge med ett gäng härliga fd kollegor.
Trevlig helg till er alla!
Förresten...glöm inte anmäla er till tävlingen som ni hittar här.
Kram
C
Viljan till det goda samarbetet.
Publicerat: 2011-08-31 kl. 21:43:05 i Barnen
ytterligare ett snäpp. Viljan till det goda samarbetet finns
definitivt inte på morgonkvisten.
Vill inte ha den tröjan. Vill inte ha de jeansen. Vill inte ha den kjolen.
Inte ett frustrerat hot om att bli lämnad på förskolan endast iförd
trosor biter längre.
Min lilla milda ängel är ett minne blott.
Det börjar kännas tröttsamt att inleda dagen med klädernas varande
eller ickevarande. I morse orkade jag bara inte stå emot.
Tunn sommarklänning, lilamönstrade tights med fläckar på och
läppstift blev dagens utstyrsel.
Annars en lugn behaglig dag som avslutades med ett lyckat simskolebesök.
Det tackar vi för!
Kram
C
Fredagsfin!??
Publicerat: 2011-08-19 kl. 18:18:31 i Barnen
Fördelen med att ha hamnat i vardagsrutinerna
är att fredagskänslan blir påtaglig.
Jag stapplade trött upp för trapporna, med stolpiga ben
belamrad med matkassar, skolväska, färg inhandlad'till
helgens projekt måla-om-gammalt-vitrinskåp och
en träningsbag hängd på sniskan över ena axeln.
Tanken att lägga packåsna till mitt CV kändes som en bra idé.
Jaja. Nu är det helg och jag ska tillåta mig
ligga i soffan och spana in höstens mode i de modemagasin
och kataloger som provocerat samlats i brevinkastet.
En födelsedagspresent ska också inhandlas.
Beställda brownies ska bakas.
Skåp ska målas.
Kreativt görande. Det är planen.
Men först: Jag ska bli fin här vid köksbordet.
Hon är inte bara min Lillalulla. Hon är idag också min frisör.
Sminkös. Massör.
Härliga tider!
Visst blev jag fin!!
Kram
C
Svettigt, men bra.
Publicerat: 2011-06-28 kl. 00:25:23 i Barnen
Svettigt värre. Svettiga stökiga barn som pockar på uppmärksamhet.
En dag som borde vara ämnad åt stranden.
I alla fall om man frågar barnen.
I alla fall om man inte har en bil som måste ha nya säkra däck eller en lagad
airconditioner.
I alla fall. Det blev bra till slut.
Även om jag var inte vidare populär när strandlivet fick stå tillbaks för bilverkstaden.
En verksatad som turligt nog befann sig i närheten av syrrans fina hus,
och fina italienska man och lille A och med alla fina körsbär,
och alldeles nära fina mingolfbanan vid Malmös fina sportanläggning.
Ibland har man tur.
Jag och barnen.
Barnen och jag.
Vi har nyss påbörjat vårt lilla sommarliv och vi börjar så smått landa
t; i sena kvällar,
långa sovmorgnar och allt annat däremellan.
Det blir nog en bra sommar.
Svettigt men bra.
Kram
C
På väg.
Publicerat: 2011-06-24 kl. 13:35:53 i Barnen
Finaste midsommartjejen som är på väg till sin pappas bröllop!
Lycka till min lilla tös!
Kram
C
Det perfekta gömstället.
Publicerat: 2011-06-17 kl. 01:40:46 i Barnen
Suck..min lilla ängel, docka, Lillalulla har utvecklats till ett trotsigt litet monster.
Bara man skriker tillräckligt högt och tillräckligt länge så får man typ som man vill.
Lillalullans vilja att testa gränser har liksom ingen hejd.
Sexårstrots kallas det visst.
Fast jag undrar om inte dagens makabra fynd tog priset.
Frukostfrullen i toaletten.
Går det, så går det. Där simmar den bra. Det perfekta gömstället.
1-0 till Lillalullan
Kram
C
Allting har ett slut.
Publicerat: 2011-06-09 kl. 00:14:51 i Barnen
För två år sedan såg det ut så här.
Lillalullans sommaravslutning på dagis. Detta event som både vuxna och barn
ser som en av sommarens höjdpunkter.
Då sjöngs: Goddag min fru, jag ser min fru, du lillan har i famnen.....
Å intet öga var torrt.
Idag, två år senare, några centimeter längre och med ena foten i skolans värld,
sjöngs Piluttavisan av en LillalullaMadicken.
Det är vid dessa tillfällen jag önskar tiden stod stilla. Som hjärtat blir mjukt, varmt.
och jag njuter av hela min varelse.
Jag vill bara stanna i det jag ser. Suga ut varje ögonblick av allt vackert.
Som vanligt sitter jag här vid datorn. Alldeles för sent. Alldeles för länge.
Det börjar närma sig slutet.
Slutet av ett strävsamt läsår och jag känner mig nöjd.
Nöjd på pedagogik. Nöjd på elever. Nöjd på allt görande i ottan.
Men också nöjd med mig själv.
Jag klarade det!
Kram
C
Glöm inte komma nu.
Publicerat: 2011-05-29 kl. 23:39:32 i Barnen
Jag kan inte slita ögonen från denna ljuva lilla varelse.
Så livfull. Så levande.
Jag är bjuden på teater denna kväll.
Jag sitter på sängkanten och bevittnar en förställning. Utan början. Utan slut.
Snabba rörelser, roller som byts från ett håll till ett annat, klädbyten,
paus för rekvisitahämtning.
Hon sjunger, åmar sig, hoppar upp och ned från stolen.
Madicken ena stunden. Askungen nästa. Det gäller att hänga med.
Madicken som slänger in de fina sandalerna med klack i majbålet
och Abbe räddar dem.
Abbe...det är något visst med honom. Det ser jag. Liksom Madicken
anar jag ett uns beundran, förälskelse.
Sen kommer Askungen. Plötsligt. Med rosa balklänning och jag blir
inbjuden att imorgon se fortsättningen.
I sal ett. På ovanvåningen och ett inbjudningskort
och ett styck sandaler sticks vördnadsfullt in i händerna.
I sal ett. På ovanvåningen och ett inbjudningskort
och ett styck sandaler sticks vördnadsfullt in i händerna.
Glöm inte komma nu mamma. Klockan fem.
Jag reser mig från min hösäckssittande ställning.
I den stunden skulle jag vilja flytta in i hennes lilla huvud,
vara ett med hennes tankar. Se det hon ser. Höra det hon hör.
Jag skulle vilja stanna där inne. Faktiskt.
Kram
C
Det räckte liksom.
Publicerat: 2011-05-17 kl. 21:17:45 i Barnen
gången denna termin.
Simskoleavlutning å jag gjorde en snygg entre då jag med Lillan i släptåg
kom något försent till detta våta event.
kom något försent till detta våta event.
Föräldrar och diverse far-och morföräldrar satt snyggt uppradade
längs bassängkanten med kameran i högsta hugg för att beskåda
sina barns framsteg i simandets konst.
Jag däremot- släppte den trygga handduken och trippade i bassängen
i min nya prickiga baddräckt. Kände mig plötsigt naket uttittad.
Inget vidare bekvämt tillstånd.
Jag tackade Gud för att den bubbliga åttiotalsbadräkten nu är historia.
Jag tackade Gud för att den bubbliga åttiotalsbadräkten nu är historia.
Det räckte liksom som det var.
En försenad mamma i prickig baddräkt med en dotter som inte vågar vara
själv i vattnet.
Att Lillan började tjuta vid första simtaget gjorde inte saken bättre.
Nåväl.
Vi har kämpat väl. Min duktiga Lillalulla kan numera vistas
under vatten, flyta fritt, få till hyfsade arm och bentag och känner sig
mycket tryggare i vattnet (förutom när en massa okänt folk sitter
och glor.)
Bravissimo!! Jag är stolt över henne!
Firades med diplom och glass såklart!
Slutet gott. Allting gott.
Kram
C
Sista dansen på dagis.
Publicerat: 2011-05-09 kl. 22:24:13 i Barnen
Så gick hon in i sitt blivande klassrum. Så stor. Så liten.
Med kavata steg med lite ängslig blick tills underläppen började darra vid anblicken
av skolbänken. Så redo, men ändå...så blek inför det nya stora.
Kan inte fatta att dagiseran liksom snart är förbi.
Inga fler små vinkande händer i fönstret, inga fler pyttiga lucior och
pepparkaksdräkter i arla morgonstund,
inga fler plastpåsar med nedkissade kläder.
Så sorgligt. Så skönt.
Å dagiskvoten är fylld.
Kram
C
I det fria!
Publicerat: 2011-04-20 kl. 09:59:31 i Barnen
En blomma till dig mamma!
Skitiga barn är lyckliga barn!
Lillalullan och jag har haft några mysiga dagar tillsammans på tu man hand.
Junior är hos kusinen i Göteborg, tuffa tonårssonen på konfirmationsläger
och Emsen kikar in och förgyller tiden då och då.
Annars: Jag. Lillalullan.
Igår hade vi picknic i områdesparken. Skrek på myror. Spillde mjölk. Åt ballerina.
Åh, denna efterlängtade vår! Inte konstigt vi nordbor blir som spralliga kaniner
så fort den gula visar sig efter att ha gått med gåshud flera månader.
Hursom. Vi fördrev tiden mellan soptipp, kvittoinlämningar och bankmöten med
att röra oss i det fria. Vi hade picknic, åkte vingligt på rullor och cyklade
till världens bästa glasskiosk.
Sen somnade vi gott tätt hopkrupna under bolstret.
Härliga tider!
I morgon drar vi till Göteborg!
Kram
C
Från början till slut.
Publicerat: 2011-04-17 kl. 00:50:40 i Barnen
Mitt liv är verkligen inte alltid idylliskt, men vissa dagar bara stämmer allt.
Från början till slut.
Denna lilla aprillördag placerar sig där. I idyllkategorin.
Jag och Lillalullan har helgen för oss själva. Sonen, Junior, är på handbollscup
i Allingsås. Tonåringarna i sin tur spenderar tiden hos sin far.
Det är en ynnest att få umgås på tu man hand med en av sina kids emellanåt.
Vi har lekt arga leken. Varit på shoppingtur. Besökt ett litet bageri. Målat ägg.
Naturfärgade påskägg i kartong har fått vacker färg och prickar med hobbyfärg
inköpt på Panduro.
Vi har ätit korv och potatismos, småsnaskat godis och bakat kakor.
Livet på en pinne! Greatness! Happyness!
Förra helgen fick jag äran att dela lördagen med min stora dotter. Emsen.
Vi drog till Ikea. Hälsade på moster C. Skrattade åt en mammas tokerier
Två döttrar. En stor. En liten. En rak. En yvig. En mogen. En växande.
Kram och god natt!
Förra helgen fick jag äran att dela lördagen med min stora dotter. Emsen.
Så grown-up. Så klok. Så "på väg". In i framtiden.
Vi drog till Ikea. Hälsade på moster C. Skrattade åt en mammas tokerier
och avslutade med var sin filt i var sin soffa överätandes smågodis
framför avsnitt efter avsnitt med Desperate Houswife tills den gamle snarkade
med öppen mun i soffan.
Snacka om tjejmys!
Två döttrar. En stor. En liten. En rak. En yvig. En mogen. En växande.
Olikheter. Likheter.
Men samma stolta mamma. Hur lycklig är jag inte?
Nu: James Blunt och jag går in i natten, här, framför datorn.
Ett skön avslutning på en helskön lördag!
Kram och god natt!
Tandalös!
Publicerat: 2011-04-13 kl. 18:06:50 i Barnen
Dagens stora event!
Tanden kom och tanden gick!
Ordningen är återställd på dagis, mamman lättad och Lillan är bara lycklig.
Mamma! Ta en bild...sen kan du blogga in mig!
Ok då. Jag gör väl det.
Kram
C
Semesterplaneraren.
Publicerat: 2011-03-22 kl. 20:29:31 i Barnen
Sitter och drömmer om sommar. Semester.
Hur jag och mina fyra ungar ska åka tillsammans i bilen.
Köra på landsvägar, över stock och sten,
till okända och kända platser och miljöer.
Vi skrattar. dricker iskalla drycker. käkar korv i bilen och skräpar ner
ner så där som man inte får medans bilradion skvalar Per Gessle
och andra sommardängor.
Jag hör Lillalullan vråla:
Jag hör Lillalullan vråla:
Kom igen mamma. Sjung!!!
Jag. Hon. Cecce med bilen full av packning och ungar som värsta Taikonmorsan.
Hursom. Nåväl. Whatever.
Problemet kvarstår. En av dessa vill till Ullared. En till vattenland i Sunne.
En till Astrid Lindgrens värld. En till Liseberg.
Själv drömmer jag Stockholms skärgård och Italien.
Vem vinner och vem försvinner och vem vet?
Sommar lär det bli. Någon gång.
Jag fortsätter drömma och tittar ut på den karga skolgården.
Kram
C
Vad är det för fel på körsång?
Publicerat: 2011-03-21 kl. 00:22:28 i Barnen
Söndag och denna vackra vårdag inleddes med en tur till Svedala
med två matchsugna fotbollsgrabbar och en styck Lillalulla.
Fransk hotdog, vitlöksgojja, Pucko och kanelbullar på Svedalamacken
hanns med innan grusplanen fylldes av fokuserade och laddade
mini-Zlatans i vårsolen.
Känner mig något ambivalent i denna fritidsaktivitetsfråga.
Å ena sidan är jag otroligt glad över att mina kids fyller sin fria tid
med meningsfullt görande. De lär sig ta ansvar, får motion, samarbete
och får känna tillhörighet och gemenskap i en grupp likasinnade.
Å andra sidan känner jag mig uppslukad av dessa sportaktiviteter
som tar min tid i anspråk.
Jag har under 10 års tid fyllt min kvot av idrottshallshäng, hejande, körande,
huttrande och korvskinnsätande. Ni skulle bara veta hur mycket
korvskinn jag skalat bort och stoppat i egen mun genom åren.
Bah! Smått huttrande tittade jag ner denna söndag förmoddag
på min lilla femåriga tjej, som likt en vante får hänga med
sin mamma på syskonens alla fotbolls-, handbolls- och basketmatcher.
Bara för att inse:
Det kommer mera!
På vägen hem kommer den. Frågan från en liten barnamun:
Mamma...när ska jag börja spela fotboll?
Tystnaden som följde, det uteblivna svaret, satt på sanningen.
Aldrig?
Vad är det för fel på dans? Hederlig körsång? Porslinsmålning?
Vi får väl se...
Kram
C
En tonårsmammas bekännelser.
Publicerat: 2011-03-15 kl. 21:59:32 i Barnen
I kväll fastnar tankarna vid gårdagens sunkmorgon
och en tonårsmammas försök till uppfostring av en sådan.
Hur svårt är det inte att undvika minorna i tonårslandskapet?
Att viska fram små frågor utanför stängda dörrar,
utan att få några svar?
Att balansera på gränserna - inte för höga,
inte för låga.
Jag kommer med viss vånda ihåg min egen tonårsid.
Hur jag försökte återuppfinna mig själv så många gånger
tills jag till slut inte visste vem jag var.
Vad jag gillade. Vad jag tyckte.
Mina försök att vara till lags. Försök att vara omyckt.
En ständig rädsla för att någon skulle upptäcka vem jag egentligen var
fast det kanske var det jag egentligen ville?
Att någon skulle se igenom skiten.
Att bli sedd för den jag var och bli gillad ändå.
1987!
Tyvärr, tankar och en strävan som hållit i sig ända in
i vuxen ålder och svåra att släppa taget om.
Överkraven. Strävan efter ett polerat yttre.
Rädslan för kommentarer i en hånfull tonart.
Så sorgligt.
Så sant.
Numera, med ett något förståndigare vuxenseende
försöker jag vila i helheten. I harmonin mellan det inre och det yttre.
I det oputsade, hängmagade och rynkiga.
Det mänskliga helt enkelt där det fula ofta är det vackra.
Det är inte lätt att vara tonåring.
Jag känner igen mig.
Återupplever....och försöker uppfostra, vägleda.
Ömsom fast, ömsom varsamt och undviker att bli galen.
Det är inte lätt....
Kram
C
