Familjeliv.
Publicerat: 2012-02-23 kl. 00:30:03 i Familjen
Jag är för gammal för det här, var tanken då jag för femte gången sprang upp för trappan mellan lägenhet och bil för att hämta kvarglömda vantar, den där kudden, mobilladdaren och annat löst bråte som skulle med på färden mot Malmö. Jag borde ägna livet i soffan. Käka praliner. Kolla senaste avsnittet av Hem till Gården eller något annat som anstår min ålder.
Men efter en otoligt mysig eftermiddag med ännu otroligare fika hemma hos vännen Yvonne och efter att ha överätit italienska pasta med gott vin därtill hemma hos svåger och syster tedde sig livet i ett annat ljus.
Jag har den bästa familjen, härligaste ungarna, finaste vännerna. Thats for sure.
Som jag skrattat. Spelat spel. Ätit italiensk choklad.
Jag borde springa än mer i de där trapporna.
Och nu ligger jag här. Nedbäddad i syrrans gästsäng. Tätt ihoplingrad mellan två sovande barn.
Jag balanserar i mittfåran och lyssnar till djupa andetag uppblandat med trädkronornas vinande utanför husväggen.
I morgon fortsätter vår lilla tripp vidare norrut. En annan stad. En annan syster. En annan dag.
Kram C
Kring köksbordet.
Publicerat: 2012-01-03 kl. 23:46:40 i Familjen
(Receptet till tårtan hittar ni i inlägget nedan.)
Har haft en mysig kväll vid köksbordet.
Syrran och min lilla gudson kom på besök för att fira kusinen med tacos och tårta.
Iläggskivan i köksbordet fick åter ta plats för att alla skulle få rum. Livat, gott och
gemytligt.
I morgon blir det tomt i boet. Kusinen åker hem, och övriga barn beger sig till
sina fäder. Kvar blir jag. Våndas lite faktiskt...
Kram
C
Tant gul, tant röd, tant grön och tant blå.
Publicerat: 2011-11-28 kl. 21:12:45 i Familjen
Vi fyra. Systrar, Fruar. Mammor. Husfruar.
Kommer ni ihåg dendär torsdagen...då jag lite hemligt berättade om vårt möte.
Här är resultatet. Sex timmar i Turning Torso.
Oj, vad vi blev stylade. Sminkade och fixade. Det går åt en del vid fyrtio och däröver.
Roligt hade vi dock och summan av vårt smilande och kråmande utgjorde
70 årspresenten till vår mor.
Färgerna gul, röd, grön och blå har sin historiska förklaring.
För att skapa ordning i leden bland oss fyra småflickor, gav hon oss olika färger
på prylarna. Genialt. Den gula handduken var min, de rödfärgade lakanen syrrans.
Ni förstår poängen. Det gick liksom inte att ta miste.
Syster Gul: Moi. Den äldsta i samlingen men också den mest förvirrade.
Speciell pedagog och fyrbarnsmor.
Syster Röd: Krass företagskvinna med sinne för affärer och datasystem.
Fembarnsmor med stort hjärta.
Syster Grön: Här pratar vi terapi! Psykologi med en touch av indisk orientalism.
Den trevliga. Sociala trebarnsmodern.
Syster blå: Yngst i samlingen husfruar. Kreativ. Grafiker. Designer. Mjuk, varm
och mamma till min söta gudson.
Som fotografen så snyggt kallade oss: The desperate Housewifes.
Det ligger något i det...
Kram
C
Hela familjen. Hela helgen.
Publicerat: 2011-11-27 kl. 22:45:31 i Familjen
Vi har firat. Delat boning. Frukostbord. Kök. Vi har umgåtts och mätt våra styrkor
och överträffat varandra i armbrytning, benbrytning och berättarkonst.
Syskon, kusiner, föräldrar och vi haft en strålande helg.
Nåja. Inte vädermässigt men väl i skenet av första ljuset i adventsstaken.
Ett genialt skönt firande i dagarna tre i en hyrd boning, vid sjön stor nog att rymma
oss alla.
Vi har ätit en massa gott.
Vunnit eller förlorat.
Vinnare??
Om inte annat en "pussare". Som den italienare han är. Och sonen kommer hata
mig för detta foto.
Syskon och svågrar.
Huvudpersonen herself! Hurra!!
Kusiner. Barnbarn.
Min fina Emsen. Äldst i barnaskaran.
Kakor. Tårtor. Ost och kex. Vin. Det fanns ingen hejd.
Lite skönt häng vid Iphonespel.
Och lite annan lek.
Sköna promenader längs sjön under olikfärgade paraplyn.
Ett försök till familjefoto. Hm...en ska bort!! Gissa vem?
Älskade ungar!
Så. En skön men intensiv helg har avlöpt.
Ny vecka väntar.
Tills dess...håll i hatten. Det behövs denna blåsiga afton.
Kram
C
Syskon.
Publicerat: 2011-11-17 kl. 09:07:34 i Familjen
Två av mina tre systrar!
Idag samlas vi alla fyra systrar på ett och samma ställe. Inga barn. Inga föräldrar.
Bara vi. The four of us!
Bäddat för fnitter. Gliringar. Mätningar. Halabalo.
Med kärlek så klart.
Vad vi ska göra denna torsdagseftermiddag är än så länge en hemlis.
I let you know. Såsmåningom.
Kram
C
Hemma hemma.
Publicerat: 2011-10-30 kl. 00:54:13 i Familjen
Det är något speciellt med att komma hem till föräldrahemmet.
Möta syskon, Syskonbarn. Hund.
Gå på knastrande gårdsplan och lukta lantgård och skånsk mylla.
Och jag tänker att det är värst vad vi ynglat av oss. Fyra systrar. Tretton syskonbarn.
Det myllrar, lever, skrattas och förfasas.
Vid sådana här tillfällen, med hela stora familen samlad, känner jag mig rik.
Och vi gick på samma höstmarknad som vi syrror vandrat sen barnsben.
En del är sig likt. En del inte.
Då: En stooor händelse. Något att se fram emot. Premiär för nya vinterskorna.
Nya tjocka jackan. Startskottet för vintern.
Nu: Var det så här dyrt förr? Så mycket skräp det finns!
Lite nostalgi. Lite frustration. Mycket pengaflöde. Lojt strosande i folkvimlet
med dragande små barnahänder mot överfulla tingeltangelstånd.
Tre små gummor!
Sen: Stugvärme och fika....
...och ännu senare, gemensamlagad tacos.
Buuuh!!
Och avslutade traditionsenligt med en massa sött, kletigt marknadsgodis.
Så ska en marknadsdag tas.
Dagens magkramp: Förlösande skratt som aldrig tog slut kring middagsbordet.
Fyra syrror med samma humor. Förbaskat kul.
Dagens överraskning: Present från min kära svåger. Snygg, färgstark väska
i plasticdesign. Det lyste Cecce om den...enlig svågern. Tack!!
I natt sover jag gott!
Kram
C
Femton år senare....
Publicerat: 2011-09-29 kl. 21:56:54 i Familjen
Vi har ätit revben med kladdiga fingrar och prinsesstårta med silversked,
allt enligt femonåringens önskemål.
Av mina fyra barn fyller tre av dem år i månadsskiftet september-oktober
inom en radie av femton dagar vilket föranleder detta tårtbakande, kalasande
och presentöppnande.
Femton år! Och tiden rusar i väg.
Då: Nyinflyttad till byn från storstan till första radhuset.
Jag jobbade med vuxenundervisning, tog bussen till jobb, hade snickarbyxor
och pianot stod fortfarande i köket. Och jag födde min första son och största
bebis, 4,3 kg. Rund och go, lugn och fin.
Nu: I soffan. I lägenhet. Fyra stora kids.
Och sonen nu längre än mamman, klappar densamma på huvudet och
rättar trött hennes uttal av wordfeud.
Som sagt. Tiden rusar.
Ikväll bakar jag ännu en tårta inför morgondagens släktkalas, förberder pajer,
bringar ordning och spelar wordfeud mellan varven.
Till sist: Mannen i inägget nedan är inte till utlottning. Tyvärr. Tyvärr.
Så, nu vet du det Pia.
Kram
C
Typisk vardag.
Publicerat: 2011-09-12 kl. 22:15:31 i Familjen
Vid middagsbordet var det trångt i kväll.
Det är så i de frånskildas förening. Hos oss varannanveckas familjer.
I helgen ensam. Ofta tre. Ibland fyra. Idag fem.
Och det känns bra att ha flocken samlad. En lillasyster har uttryckt sin glädje
med stooora gester över storasysters ankomst. En lillebror har fått en storebrosa
att retas med. En mamma har längtat efter syskongnabbet. Trängseln i soffan.
Desperate Housewife. Blandade skostorlekar i hallen.
Annars en lugn måndag.
Stressig morgon övergick i ett behagligt jobbflow:
Frustration och lek med ett inspelningsprogram, mailskrivande, pedagogiska samtal
och en hel del kaffe.
Avslutade eftermiddagen med en stund på gymmet innan snabbt tillagad
potatismos och korv slank ner i hungriga barnamunnar.
Sen:
Godnattsaga. Ett litet huvud på min arm. Lugna andetag.
Tonårssamvaro vid datorer alltmedan dotterns spotyfylista fyller vardagsrummet
och blåsten överröstar regnets trummande mot fönsterrutorna.
Mys.
Godnattsaga. Ett litet huvud på min arm. Lugna andetag.
Tonårssamvaro vid datorer alltmedan dotterns spotyfylista fyller vardagsrummet
och blåsten överröstar regnets trummande mot fönsterrutorna.
Mys.
En typisk vardag i mitt typiska liv.
Love it!
Kram
C
One year after.
Publicerat: 2011-09-05 kl. 23:23:42 i Familjen
Som mitt hem mest ser ut. Lite stökigt. Lite rörigt. Men levande.
(Foto: Lillalullan)
Det bara slog mig. Bäst som jag stod där på crosstrainern
Livet som ensamstående mamma till fyra ynglingar har sina sidor.
Konstigt det där. Men det är i de trångaste passagerna, när livet krisar,
Och: nu ska jag packa ner utflyktsmat till sonen, gympakläder till Lillan
Det bara slog mig. Bäst som jag stod där på crosstrainern
med svettpärlor som letade sig ner för pannan, in i ögat
och sved så där irriterande.
Tanken: Det har gått ett år.
Ett år sedan jag stod på tröskelsn till mitt nya hem. Bo. Lägenhet.
Ett osålt hus i ryggen. Skralt bohag. Lånade medel.
Ihopsamlade köksprylar.
Efter en kringflackande sommar, inneboende hos syskon och
föräldrar hade jag äntligen fått nyckeln till vad som nu skulle bli mitt hem.
Som sagt lite rörigt...barnsmink på posthögar...
(Foto: Lillalullan)
Livet som ensamstående mamma till fyra ynglingar har sina sidor.
Vissa dagar känner jag mig som något en ångvält kört över.
Platt. Matt och blodfattig.
Andra dagar sprudlande, fri och stark.
....men ofta kakor på köksbordet...
Jag simmar på. Barnen vet. Jag vet.
Och jag är glad för allt som landat. För allt som fallit på plats.
För framtiden och det som kommer.
Konstigt det där. Men det är i de trångaste passagerna, när livet krisar,
som jag också känner mig som mest levande och kraftfull.
Kanske är det så. När jag gör de där valen och följer min övertygelse,
mitt hjärta det är då jag är sann mot mig själv.
Det kostar men jag betalar.
Och: nu ska jag packa ner utflyktsmat till sonen, gympakläder till Lillan
betala en missad räkning. Lyssna på tystnaden. Den underbara.
Kram
C
Sista doppet?
Publicerat: 2011-09-04 kl. 21:49:52 i Familjen
Denna vackra helg har två sprudlande småflickor haft picknick på gröningen.
Även grabbarna har lämnat datorerna och ägnat sig åt utevistelse i en värme
som vi i söder inte blivit bortskämda med i sommar.
En strid ström av tonåringar och övernattande grabbar har fyllt hallen
med skateboards, cykelhjälmar och blöta badbyxor från måhända
sista doppet i poolen.
Själv har jag tagit på mig joggingskorna och mött morgonen vid havet.
Det finns inget bättre sätt att börja dagen på.
Jag har försökt hitta balansen mellan viktigt ofrånkomligt görande
och att möta helgens möjligheter till vila och återhämtning.
Jag har fortsatt mitt målande av gamla skåp. Fyllt dem med kaffekoppar och fat
i takt med att färgen torkat.
Jag har sorterat och organiserat: Ungarnas kläder. Företagets viktiga papper.
Plotterhögarna med post och slängt skräp i hörnor.
Effektivt. Målmedvetet.
Däremellan njutit av mina italienska delikatteser. Härjat loss i köket bland elvisp
och degskålar. Njutit hejdlöst av doften av nybakat och glatts åt färgerna på
de blommor som fortfarande lyser färgglatt och förföriskt.
En god, grönskande och bra helg.
Till sist:
Tonårssonen har oväntat städat sitt rum!!
Varje tonårsförälder förstår vad jag menar.
Kram
C
Kalla mig Lapp-Lisa!
Publicerat: 2011-08-30 kl. 22:13:39 i Familjen
Min almanacka börjar fyllas med möten, föreläsningar, åtaganden och trevligheter
i takt med att vinden blåser och sandaler utbyts mot strumpor och stövletter.
Hösten pockar.
Dagens Lillalulla..som numera inte är så liten längre....
Och jag fyller i alla dessa lappar. Kontaktuppgifter, skolfotograferingslappar.
Lappar från skolsköterskan. Lappar om förestående föräldramöten.
Det blir en diger hög lappar när man har fyra ungar i skolåldern.
För att hålla någorlunda koll har jag en barnen-pärm.
Varje kärt barn har fått var sin mapp.
Bankpapper, klasslistor, försäkringspapper, schema och skolinformation trängs mellan
ett vitt register med varje kärt namn tydligt skrivet i svart tusch.
För övrigt sliter jag som alla andra varannan-veckas familjer för att få balans
och trygghet i vardagen. Håller ihop.
Olika pappor, olika familjer, olika viljor.
Och jag försöker att inte skruva ner mig i dåligt samvete.
Jag gör så gott jag kan.
Kram
C
Livgivande tonåringar!
Publicerat: 2011-08-28 kl. 21:32:55 i Familjen
Det blir inga partybilder från denna helgen.
Om nu någon trodde det.
Jag har haft en lugn helg på hemmaplan med tonåringarna.
Shoppat, ätit tacos, målat, hängt i soffan framför tvn, käkat godis
och strött kläder överallt.
Tonårskultur helt enkelt.
Hört i helgen:
Mamma, du ba e så...typ speciell.
Mamma, du e ba sjukt förvirrad. (Efter att letat mig fördärvad efter mina nycklar
som hittades i slasken)
Mamma, KÖP GLASÖGON! (Efter att sonen fått kontrolläsa mina sms för tredje gången)
Mamma, du krisar!! (Efter att ha botaniserat tillräckligt länge bland anti-rynkkrämerna)
Mamma, du skulle passa bäst på samma gata som Desperate hoousewifes.
Att få umgås med mina kaxigt osäkra tonåringar är så livgivande.
När de ägnade hela lördagskvällen, på var sin sida om den sjukt förvirrade mamman
i soffan, tänkte jag att de gillar mig nog trots allt.
Love you!
Köpt i helgen:
Nya jeans. Samma dyra märke som i våras. Samma storlek. Olika färg.
Vinterkappa från HM.
Löparkläder från Stadium.
Klänning från Esprit.
Blus och halsband från Gina Tricot.
Jepp. Det var den lönen.
Kram
C
Ett perfekt ställe!
Publicerat: 2011-07-23 kl. 00:47:12 i Familjen
Nix. Det blir nog ingen ny skinnjacka.
Köper man allt man ser får man sälja allt man har...var det någon klok som sade.
Dessutom är delad glädje dubbel glädje, därför utbyttes skinnjackan för
en heldag på Gröna Lund tillsammans med hela familjen och syrran och hennes barn.
Två mammor och sju barn entrade Grönan vid lunchtid.
Ett perfekt ställe att roa sig på. Tonåringar. Halvstora barn. Mindre barn. Å två
mammor på det. Alla kan ha kul tillsammans.
Hört idag:
Mamma! Lova att inte skrika i barnkarusellerna!
Why?? Varför utsätta sig?
Tonåringarna höll inte med utan roade sig kungligt i dessa monsterattraktioner.
Ytterligare en liten dam som vet hur man roar sig.
Så här några timmar senare, i natten, i våningssängens underdel,
tänker jag att det var en varm, fartfylld och upplevelsefylld dag.
Från en ranglig bilfärd genom stan genom snurrande
tekoppar, vilda musar, snurrande hästar, sockervadd, hamburgare, sjukstuga till
en vild slutfärd i radiobilarnas hårda små säten.
Slutligen:
Jag delar stuga med två tonåringar.
Ha! Om det skulle jag kunna skriva ett helt kapitel.
Kram
C
Denna sommar!
Publicerat: 2011-06-26 kl. 12:13:21 i Familjen
Jag ska hämta hem sömn. Lägga mig i tid. Röra mig.
Luta mig tillbaks och leva kravlöst.
Så var det bestämt. Så försöker jag nu göra.
Varje morgon går jag en promenad, joggar lite, går igen.
Suger in doften från ett stilla hav. Låter förmiddagssolen sticka i nyllet
lyssnar på måsarnas skrik och söker skugga i lövverken längs vägen.
Jag tänjer trötta muskler på gymmet några minuter
innan jag fyller ica-påsen med nybakade bullar och dukar fram frukost
till hungriga, nyvaknade barn när jag kommer hem.
Är det inte en bra rutin så säg?
Besöket på föräldragården igår resulterade i att kusinen följde med hem.
Således befinner jag mig i en trevlig röra bland sex barn i olika åldrar
och storlekar. Kan inte annat än tycka det är uppiggande.
Idag tillfredsställer jag tonårssonens behov av nya shorts och en ny mobil.
Lillalullans lektörst med att hämta upp en lekkompis.
Sparkar ut tre spelgalna grabbar i det soliga vädret med glasspengar
i lomman för att senare i kväll packa picknickkorgen med korv
och bullar och grilla loss på stranden med vänner.
Är det inte att suga musten ur sommaren så säg?
Krsm
C
Krsm
C
Det som är viktigt i livet.
Publicerat: 2011-06-23 kl. 23:47:16 i Familjen
Måste visa bilder från dagen. Jag är alldeles för trött, men bara måste.
Min söta syterdotter fyllde elva år och bjöd på fint kalas.
Tårta, bullar, muffins och sedemera varmrökt lax, nypotatis, västerbottenpaj,
och makalöst god kronärtkocksås.
Måste visa alla glada barn. Goda saker. Söta kattungar.
Måste berätta hur glad jag är för det jag har,
för den miljö jag fått vistas i på barnsben och som jag nu kan överföra
till mina egna kära ungar.
Jag vet hur mycket det betyder. Kusiner. Mor-farföräldrar. Familj. Släkt och allt
som därtill. Gemenskap. Trygghet. Upplevelser.
Tyvärr fick kalaset ett abrupt slut.
Ett telefonsamtal. En olycka. Inget allvarligt, men allvarligt nog för att stressköra
tio mil i ovetskap om vad som riktigt hade hänt.
Å plötsligt blir allt oviktigt. Alla vackra bilder. Alla nya jobb. Alla sommarplaner.
Bara oro. Hjälplöshet. Förtvivlan av att inte finnas där...tillhands att trösta
ett barn som ligger och skriker på en kall basketplan.
Nu sitter jag här och väntar på telefonsamtal från sjukhuset där min nyss
fyllda sjuttonåring ligger med smärtor och ett skadat ben och en pappa som turligt
nog fanns inom räckhåll.
Och jag hoppas jag snart får köra till universitetssjukhuset och hämta hem de två.
Min skadade. haltande dotter.
Hon ska få en kram.
Världens största.
Kram
C
Gete-trist i potatislandet.
Publicerat: 2011-05-14 kl. 23:20:57 i Familjen
Idag tog barnen och jag vägen norrut över E6:an hem till mormor, morfar,
syrran och alla kusinerna.
Ingen dator. Inga läroböcker. Inga uppskjutna måsten.
Bara lantliv. Husmanskost. Grusknaster under tofflorna och kravlöst varande.
En liten oas-dag i flödet av stressmättade vardagsbestyr.
Så här i efterhand då klockan är trött över tio och Spaniens rosafärgade
Carolakopia sjunger sitt bidrag i Eurovisionen - känner jag mig trots allt
pigg. Kan månne bero på resterna av frisk lantluft i lungorna
eller på ett ihärdigt försök att hjälpa syrran sätta potatis i en stenfylld potatisåker.
Det senare lovade jag i ett svagt ögonblick mellan köttbullar
och rabarberpaj. De tidigvarande getterna är nu sålda på blocket och
betesmarken är nu ämnad för sommarens potatisskörd.
Gete-trist enligt barnen. Gete-bra enligt potatisälskande vuxna.
Helt klart är att jag tappat stinget vad gäller hederligt bonna-jobb.
Syrran riste på huvudet när spadtagen kraftlöst mötte myllan.
Nätt och jämt djupa nog att pilla ner en potät.
Nåja.
Ser fram emot egna små primörer lagom till midsommar.
Nu ser jag dock fram emot att maratonomröstningen av Eurovisionen
snart ska vara över. Om Eric Saade vinner har sonen lovat mig
massage så mycket jag orkar under en hel dag.
Saade...kom igen nu då!!
Kram
C
Med ett leende.
Publicerat: 2011-04-25 kl. 01:46:41 i Familjen
Där. I mittfåran-på E6:an. Med ett skönt Carolablås från fläkten,
i böljande ljusgrönt landskap med havet längsmed, tänkte
jag att det är vackert. Med familj. Barn. Vänner.
Att livet är vackert just nu. Och att jag har det bra. Så greatful goodness.
Belåten och förnöjd över en helg som passerat har jag badat i godsaker, simmat
Att livet är vackert just nu. Och att jag har det bra. Så greatful goodness.
Belåten och förnöjd över en helg som passerat har jag badat i godsaker, simmat
bland barn, dykt djupt i umgänge, frotterat mig vid bakugnen och luktat på
sommaren.
Och i morgon ska jag hämta mina nyköpta balkongmöbler och göra ett försök
att skruva i hop dem. Kanske jag kan avsluta detta påsklov sittande
i min lilla loungegrupp och le mot kvällen.
I hope.
Kram
C
My little sister.
Publicerat: 2011-04-09 kl. 09:37:05 i Familjen
Idag fyller min lillasyster C år!
Happy Birthday!
Jag ska åka på kalas och har bakat hallonrutor med rosa glasyr som
jag tänkt bjuda henne på.
Lillasyrran är så pass mycket yngre än jag så jag kommer ihåg
när hon låg i modermagen, när hon anlände från BB och när hon tog
sina första stapplande steg på köksgolvet hemma i barndomshemmet.
Sen sviker minnet.
När hon började skolan var jag en finnig tonåring
med tankarna på Lars, fnittrade i axelvaddar och pudelpoppfrisyr.
När hon blev stor nog drog hon till staterna och förvandlades till en
amerikansk cheerleader-lik syster C.
Oh, my god! var det enda hon utstötte fram tills
den amerikanska brytningen övergick i klingande italienska
Italienstudierna i grafisk design och åren i Italien resulterade
inte bara i en fin utbildning utan också i att vi fick en italiensk
stilig man i släkten.
Recept kommer!
På senare år har hon blivit en älskad syster, moster och mamma till
lille A...mitt fadderbarn.
Dessutom ställde hon och M upp med husrum för mig och alla ungarna
hela långa sommaren då jag inte hade det lite jobbigt.
Det kommer jag aldrig att glömma!
Just nu sitter hon troligen rörd till tårar och läser detta medans
hon förbereder en god middag till oss alla.
Eller??
Grattis syster!
Till er andra: Trevlig lördag!
Kram
C
Just nu sitter hon troligen rörd till tårar och läser detta medans
hon förbereder en god middag till oss alla.
Eller??
Grattis syster!
Till er andra: Trevlig lördag!
Kram
C
