Tiden är för kort för att inte levas.
Publicerat: 2012-03-11 kl. 16:50:35 i Tankar och funderingar
Tiden gäckar mig. Den går ryckvis framåt. Ibland långsamt men för det mesta alldesles för snabbt. Som denna helg till exempel.
För att skaka av mig den där stressen och faktumet att jag ständigt springer efter mig själv, nafsar mig själv i rockslutet, gick jag med snabba steg ner mot havet i morse. Stannade vid strandkanten och luktandades. Ni vet, när man insuper kall luft i näsborrarna och luktar in hela havet, fyller lungorna till maxgrans för att sen andas ut genom munnen. Och jag blundade. Kände vinden. Hörde gässens vingslag sjunga över vattnet, måsarnas skrik och barnens avlägsna kittelskratt.
Jag motade bort stresskänslan och hittade till slut tillbaks till konsten jag är så glad över. Konsten att uppskatta det lilla. En snödroppe. En vacker snäcka. Känslan att bara vara här. Nu. Bara nu.
Tiden är för kort mina vänner för att stressas bort. För att inte se. Inte känna. Inte leva.
Jag gick tillbaka till mitt röriga bo. Tänkte att det får va. Det får bli vad det blir. Med städningen. Lillans matsäck. Veckohandling. Möten. Fina bakverk. Ansvar. Perfektion. Allt produktivt görande...
Kram
C
Jag diskar.
Publicerat: 2011-09-11 kl. 22:11:41 i Tankar och funderingar
Vi är ett diskproducerande folk här hemma.
En ständigt pågående vardagssyssla är just att diska.
Denna söndag inget undantag.
Jag diskar... och lyssnar/ser på Mia Skäringers show på Svtplay.
Vilken kvinna! Så modig.
Jag berörs. Känner igen. Når mig ända in i själen.
Vill skratta och gråta på samma gång.
Å jag tänker att det är just så livet är:
Så urjobbigt, men ändå vackert.
Mest vackert...tror jag.
Längtar efter: Diskmaskin.
Kram
C
Tillfreds.
Publicerat: 2011-08-17 kl. 23:25:14 i Tankar och funderingar
Systrar!!
Jag går kvällspromenad med min tillgvna lilla hund.
Mörkret tätnar mellan träden men luften
är fortfarande sådär sommarljum.
Jag är trött. Trött i allt det nya. I de nya rutinerna.
Av att vara skärpt. All ny information. Vara proffesionell. Granskad.
Ändå. Så behagligt tillfreds. Glad för ungarna i boet.
För att jag kommit igång med min träning.
Glad för allt som börjar falla på plats.
För att livet innehåller så mycket.
Till och med för hunden som tvingar mig till gräsligt tidiga morgonpromenader.
Jag omfamnar livet och den kommande hösten.
Längtar efter: Äppelpaj. En diskmaskin. Närhet. Sömn.
Kram
C
Det börjar bli dags...
Publicerat: 2011-08-12 kl. 13:36:51 i Tankar och funderingar
Och så var det det här med min flygrädsla.
Det blev precis den ångestfyllda luftresa som jag förväntat mig.
Jag var livrädd. Dödsförskräckt. Ångestladdad. Trodde jag skulle dö
i två och en halv timme och grät som ett barn vid landning.
Ändå.
Jag gjorde det. Jag. Tjejen som inte rest så mycket. Som hållit sig mellan
Malmö och Umeå där dialekterna varit de enda språk hon stött på.
Hon trotsade rädslan. Motade fegheten. Tog sina piller.
Lämnade den trygga rondellen. Svängde av. Hittade vägen.
Å överlevde!
Det börjar bli dags nu. När jag ändå möter min rädsla i naken dörröppning
är det lika bra att ta tag i räddsakerna.
Flygrädslan. Rädslan för att välja. För att ta fel beslut.
För att säga nej. För att lämna barnen under en längre tid.
Alla saker som är en sorglig upprepning av replikerna ur manuset
från filmen om mitt liv.
Kanske har jag varit tvungen att offra delar av mitt liv
för att våga ta steget. För att vinna något annat.
En växande självkänsla. En tro på mig själv och mina tankar.
En vilja att förändra.
Så är det nog.
Jag ska ta min rädda hand och leda mig ut i solen.
Å så ska jag lära mig italienska!
Kram
C
Bloggen och kakorna.
Publicerat: 2011-06-14 kl. 23:13:51 i Tankar och funderingar
Det är lite av en konst att blogga.
Inte för mycket. Inte för lite.
Personligt men inte privat.
Det sistnämda kan vara svårt. Inte alltför sällan
tänker jag det skulle vara lättare om jag kunde berätta allt
som rör sig i lilla huvudet. Processer som pågår och bieffektierna
av händelser i periferin.
Ärligare... maybe. Osärkrare as well.
En dag i Malmö juni 2010.
Juni förra året:
Separation. Frustration. Inneboende med fyra barn
hos syrran (stackare). Tillhörigheter i bagageluckan. Taikonliv,
Stress. Sorg. Oro. Frihet.
Och jag skrev om kakor!! Härliga kakor i sommarskrud. Fina
bilder med skeva leenden. Badande barn och samlade vuxna.
I efterhand, när jag läser, tittar, minns känns det näst intill makabert.
Hur kunde jag? Orkade?
Kanske var det just detta...att fokusera och proijicera något jobbigt
på något bra som blev min räddning. Om inte...så i alla fall en hjälp.
De terapueptiska inslagen har med tiden blivit fler även om jag
fortfarande projicerar en hel del skit på mina stackars bakverk.
Jag är trött.
Trött efter ett intensivt läsår. Nu får kroppen bestämma över hjärnan.
Inga tvång. Ingen prestation.
Kanske jag städar mina garderober. Kanske skriver jag en bok.
Kanske reser jag bort. Kanske går jag inte ut alls.
Allt har sin tid.
Och jag kommer att bli klar.
I morgon gör jag min sista arbetsinsats för denna terminen.
Kram
C
Sommaren som kommer.
Publicerat: 2011-06-05 kl. 10:14:44 i Tankar och funderingar
Ännu en dag med sol och värme.
Efter en morgonpromenad i ottan sitter jag här på balkongen och funderar
på sommaren som kommer.
Hur jag måste skapa mig bra rutiner. Jag måste sova mer. Röra mig oftare och
äta bättre. Typ så.
Vår lilla strand i går.
Jag visualiserar hur jag vill leva mitt lilla sommarliv. En löptur på morgonen.
En bra sommarfrukost. Jordgubbar...massor. Lite jobb vid datorn. Bara lite.
Sen lek. Bus. Närvaro. Strandliv med barnen. Umgänge med vänner och
mirakulöst goda sallader. Mycket friskt vatten och en och annan svalkande "dagens".
Sköna kvällspromenader längs havet och ett köttiga grillbiffar i solnedgången.
Lägg till det minst sju timmars sömn nattetid.
Så kommer jag på banan igen. Så blir jag hel.
För det är väl det det handlar om. Bra rutiner liksom.
Nu: Ut i solen!
Kram
C
Alltmedan maj övergick i juni.
Publicerat: 2011-06-02 kl. 01:27:07 i Tankar och funderingar
Dagen har rusat förbi.
Jag har sjungit sommarsånger med sommarlovssugna ynglingar,
hamnat mitt i värsta rusningens av studenternas karnevalståg genom stan,
fått en skön hårbottenmassage, stekt nuggets och pratat litervis i telefon.
Jag har sjungit sommarsånger med sommarlovssugna ynglingar,
hamnat mitt i värsta rusningens av studenternas karnevalståg genom stan,
fått en skön hårbottenmassage, stekt nuggets och pratat litervis i telefon.
Alltmedan maj övergick i juni.
I dagarna - för exakt ett år sedan- stod jag inför en sepatation.
Drömmar som sprack. Band som bröts. Det som man trodde var konstant
visade sig vara det motsatta. Katastrofen var ett faktum.
Sen dess har många löv fallit. Tungt. Mjukt. Hårt Splashat i ansiktet.
Vissa dagar känns det som jag inte kommit någonstans.
Tillvaron krymper och jag tvingas andas luft genom någon annan.
Vissa dagar känns kropp och själ som en varm sommaräng i juli.
Allt faller på plats och jag ser lugnet, det lugn jag så länge saknat.
Stabilt. Så rätt.
Denna junidag har inte burit den senare känslan.
Nåväl.
Det går upp. Det går ner. Thats life.
Vem har sagt det skulle vara enkelt?
Kram
C
Att bara gå på
Publicerat: 2011-05-26 kl. 13:04:34 i Tankar och funderingar
Man fyller ofta och lätt sina dagar med oviktigheter
Står ut med saker för att man inte orkar ta tag i dem,
göra något åt saken eller situationen liksom.
Gudarna ska veta att jag genom åren funnit mig i en massa.
Kanske för att det varit lugnast så. Kanske för att jag inte haft
orken, kraften och modet att förändra.
Men så..ibland, ställs man inför fakta, där hela ens inre
skriker blått NEJ. Det här går jag inte med på.
Man blir less på hela skiten. Gränsen är nådd liksom.
I dessa stunder kan jag lätt bli impulsiv.
Tänker inte så mycket utan bara gör. Handlar.
Orkar jag inte tänka igenom allt hela tiden.
Å kanske är det bra för annars skulle jag bara gå på och inte få
någonting gjort.
De senaste dagarna har jag gått med bestämda steg.
Livet är aldrig speciellt lätt ändå och vore det enkelt hela tiden
skulle man bara gå på. Aldrig bli svedd.
Det växer en ny värdighet inom mig. En mera uttalad självrespekt.
Jag vill leva mitt liv. Jag vill följa mitt hjärta.
Jag vill göra det jag vill.
Kram
C
Sadder but wiser.
Publicerat: 2011-05-23 kl. 20:59:58 i Tankar och funderingar
Om du vill lära känna dig själv, fundera på vad du oftast och helst tänker på..
I mitt huvud rör sig en massa, men de saker som florerar
mest mellan tinningarna är tankarna på:
Barnen:
Den stora, unga på väg ut i livet. Så klok. Så målmedveten.
Tonårssonen vid datorn. Hur länge ska han sitta där i sitt ostädade fort?
Denna snälla yngling som växer så det knakar.
Och så den yngre brodern. Den spelige. Lite undflyende, känslige som kommer
vrida huvudet av mången flicka en vacker dag.
Sist och minst, min ilskna lilla docka. Med de böljande lockarna
på valpiga små ben. Lite ängslig men så förståndig.
Dessa fyra. Mitt allt. Mina största kärlekar.
Vidare:
Min ljusnande framtid:
Jag står i dörröpningen och kisar mot solen.
Benen vinglar inte längre. Jag är på väg.
En slags värdighet och kanske djupare självrespekt har rest sig inuti.
Jag är nyfiken på det som väntar. Glad för allt som faller på plats.
Glad för detta...att bara leva.
Jag tänker ofta och gärna på...tårtor.
Jag vet...lite knäpp är jag allt. Tänker på alla kreativa tårtor jag ska baka.
På mitt cafe, min mötesplats för kaffeälskande folk.
Jaja...vi får se vad det kan bli. One day.
Ibland dyker en och annan tanke upp på testesterona varelser.
Vackra. Snälla. Mystiska. Starka.
Tro inget annat. Jag är inte helt nunnefierad. Inte än...
Vad jag ofta tänker på ofta...men inte helst...är min otillräcklighet.
Känslan av att inte räcka till. Att inte hinna med.
Rädslan för att inte se. En ofrånkomlig närvarande känsla
liksom tankarna på allt ouppklarat som finns ute i periferin. Saker jag vare sig
kan eller vill skriva om här.
Snabbanalysen blir:
Familjekär. Rak. Skör. Baktokig. Frustrerad.
Fyrabarnsmamma på väg mot drömlivet.
"Sadder" but wiser.
Kram
C
Who knows?
Publicerat: 2011-04-28 kl. 17:32:29 i Tankar och funderingar
Jag planerar. Tänker och planerar.
Ett planeringsfreak är vad jag är.
Tänker ofta att livet är som en match. Fotbollsmatch. Handbollsmatch. What ever.
Jag kan bara göra mitt bästa. Kämpa, leva nu och undvika minorna.
Kram
En försvarsmekanism för att slippa överraskningar I guess.
Man måste nog inse att man inte kan planera allt i detta liv.
Så enkelt är det inte. Vi vet aldrig vad som väntar runt kröken.
Man får ta livet som det kommer. Framtiden som den blir och leva nu. Just nu.
Så enkelt men så svårt.
Tänker ofta att livet är som en match. Fotbollsmatch. Handbollsmatch. What ever.
Stentuff och svettig med inslag av rädsla. Spänning. Sorg.
Besvikelse. Glädje. Gråt. Skratt.
Förhoppningsvis utan avblås. Utan rött kort för att slippa bli avstäng från hela
härligheten. Ibland vinner man för att i nästa sekund inse att man förlorar.
Kanske blir det övertid, kanske blåser någon i visselpipan
Kanske blir det övertid, kanske blåser någon i visselpipan
och allt är över.
Who knows? Det går inte att planera.
Jag kan bara göra mitt bästa. Kämpa, leva nu och undvika minorna.
Kram
C
