Det bär. Det brister.
Och utanför min lilla stressbubbla pågår
Kram
Vi har för mycket kring oss - Jag känner så väl igen - Det heter så fint att vi ska lära oss skala av - lära oss säga nej och att det är nog. Fina ord, men verkligheten blir en annan alltsom oftast... Ta hand om dej :) Som du sa 7 veckor till sedan lättar trycket ... lite i alla fall.
Godnattkramar
Å,vad jag känner igen i det du skriver. Att bocka av alla måsten. Men då kommer det bara nya.
Ibland blir det bara för mycket.
Men du...snart är det sommarlov. Och för mig väntas semester :)
Jag hoppas att det kommer att gå bra för din vän.
(Hahaha...jag måste bara få berätta. Precis då jag kom in i din blogg kom jag i håg min dröm som jag hade i natt. Japp....du var där :) )
Kram på dig!
Tråkigt med din vän, hoppas det blir bättre!
Såna dagar känns igen, är dom typiskt kvinnliga kanske för männen är ju irriterade och arga sådana dagar, medans vi bli käsnliga :-S
Hoppas du vaknade idag och kände dig positivare!
För du är fin,rar och duktig!
Kram
sv: Haha!Jepp inga kolhydater här, MEN även ett LCHF och träningsfreak som jag unnar mig (inte syndar) då och då, det måste man :-D
Så om 2 veckor ska jga testa denna tårta tillsammans med min mamma när hon kommer på besök!
Hjärtat, det gör ont när knopparna brister! Är det inte så att våren sätter press på oss att vara pigga, glad, fulla, men energi och sådär skitlycklig?
Du ska se att det inte bara löser sig för din vän utan för dig med!
Du skulle ju följt med på mammagalan!!!!
Pussen
Att lätta på trycket är inte detsamma som att klaga .... och det är det första du gjort ;-D
Visst är det vackert ute, men det tar lite tid att ställa om från en mörk och tung vinter till vår!
PS Idag busade din sida extra länge med mig. Har du fått svar på om det är fler än jag som "fastnar" här :-)
Hoppas det löser sig för din vän <3 Å den där orken... den är lurig. ena dagen bubblar man av den, nästa frågar man sig om man någonsin haft den... men om 7 veckor.... då ;-) Kram!
önskar att jag kunde komma och hålla dig i handen när du går där Cecce, ge dig lite mer energi och geist, det går upp och ner vet du
bamsekramar
Så är livet, vissa dagar är ljusa andra mörkare, förhoppningsvis så märker du efter sommaren, att dina mörka dagar blir allt färre. Du är en sån underbar person och kommer hitta "hem" en dag, det är jag övertygad om!
Hoppas det ordnar sig för din vän, hon är nog glad att hon har dig!
Kramar
Våren kan faktiskt vara en smärtsam tid, efter mörker och kyla i många månader förväntas man stiga upp ur dvalan full av energi, tillförsikt och förväntan inför den stundande ljusnande framtid...
Men vad händer om inte kraften och glädjen finns där, om den inte dyker upp som ett brev på posten med vårens första värmande solstrålar? Det kan kännas som en stor besvikelse, en sorg till och med!
Men livet följer ju inte årstiderna, ibland har vi ljuset hos oss mitt i det mörkaste mörka och ibland sänker sig dunklet över våra skuldror när vitsipporna tränger fram ur myllan och solen förväntas tina upp tvivel och oro... Och det är OK!!!
STOR KRAM
Mitt tips är, blås upp en ballong... Ingen kan vara nere med en ballong ;-)
Skojar med dej.. Vissa dagar är livet jobbigare än andra och man är inte mer än människa...
Hoppas du mår bättre idag!
KRAM
Livet har alltför många måsten, man får träna o träna sig för att inte "se" alla;))
Ledsamt för din vän, hoppas att det ordnar sig....
kramizzzzzzz
